Vänner

Ibland ringer en gammal vän. Det hände idag. Det gjorde mig jätteglad för jag hade tid och lust att prata och det var så längesen vi pratade. Jag är hopplös på att höra av mig till folk. Jag messar då och då men ringer inte. Har varit inne i en ganska lång period nu då jag mest blir trött av att prata i telefon och känner inte alls för det. Egentligen så vill jag ju prata, men det är liksom alltid fel tidpunkt. Tiden finns inte och då kan ett samtal ibland mest kännas stressande.

Vissa personer är det liksom helt omöjligt att prata med utan att tänka tillbaka på en massa minnen, att längta tillbaka till en annan tid, att tro att man är lite yngre igen. Sen finns det de som är omöjliga att prata med utan att komma in på existentiella frågor. Elin är sån. Och jag är så himla glad att du finns!

Tyra och Elin på HG. One of those moments (c;