Torsdagskoma

Jag är helt slut. Färdig.. Jag saknar mina vänner och jag vill mest dra iväg någonstans. Vet ej vart eller varför men harmonin vill inte infinna sig. Har längtat mig tillbaka till sydostasien väääldigt mycket de senaste dagarna. Har kollat på bilder och drömt mig bort..

Jag tycker mitt jobb är jobbigt. Jag trivs ju bra och så. Jag kunde inte ha bättre kollegor och alla där vill verkligen ngt och gör sitt bästa känns det som. Det är bara att det är svårt.. Jag vill så himla gärna hjälpa dessa människor, de är sååå mkt värda en chans, ett jobb... och de vill så mycket. Men kontakterna är få. Ah.. frustrerande.. Och allt de berättar om livet i deras hemländer.. Jag kan aldrig förstå och kommer aldrig att förstå, som tur är.

Imorgon ska jag iaf bjuda på bullar. Alltid ngt.